Kort om lagstiftning

Lagstiftningen som styr avloppsvattenhanteringen i glesbygden har förnyats våren 2017. Den nya förordningen om avloppsvattenbehandling utanför avloppsvattennätver (157/2017) och förändringarna i miljöskyddslagen trädde i kraft den 3 april 2017. Vissa bestämmelser lyftes upp från förordningen till miljöskyddslagen och bestämmelserna klargjordes. Den mest anmärkningsvärda förändringen är övergångsperioderna, som binds ihop med områdens känslighet. Om fastigheten ligger högst 100 m från vattendraget eller havet eller på ett grundvattenområde, skall avloppsvattensystemet uppfylla reningskravet senast 31.10.2017. På övriga områden skall systemet iståndsättas så att reningskravet uppfylls senast i samband med reparationer gällande vattensystemen eller övriga reparationer, förändringsarbeten eller åtgärder som kräver lov.

Förutom de ovannämnda reglerna har man stadgat om avloppsvatten och det slam som uppkommer vid behandlingen av det i bl.a. markanvändnings- och bygglagen och -förordningen, avfallslagen, hälsoskyddslagen och -förordningen, lagen om vattentjänster och lagen om gödselfabrikat. Kommunerna kan ge noggrannare och strängare krav än förordningen genom lokala bestämmelser, t.ex. i miljöskyddsföreskrifterna och i byggnadsordningen.

I miljöskyddslagens kapitel 16 bestäms den allmänna skyldigheten att rena avloppsvatten och man ger kriterierna för undantagen från reningsskyldigheten. Enligt miljöskyddslagen bör avloppsvattnet avledas och behandlas så att det inte uppstår risk för förorening av miljön. Fastigheten ska ha ett behandlingssystem för avloppsvattnet som lämpar sig för dess bruk och omständigheter. Miljöskyddslagen fastställer också grundnivån för reningskravet som gäller organiska ämnen, total fosfor och total kväve (tabell nedan). Lagen ställer alltså inga krav på vilket reningssystem som ska användas, utan den anger endast målen för reningen i procenttal, enligt belastningstalen som också anges.

Tabell 1: Belastningstal och kraven för reningsnivån.

Reningskraven gäller för alla fastigheter där avloppsvatten uppkommer, förutom de som finns på avloppsnätverkets verksamhetsområde eller företag med miljötillståndsplikt. När reningskravet skall uppfyllas, beror på fastighetens ålder, plats och åtgärder som utförs på den. Avloppsvatten behöver ingen rening, ifall det uppkommande mängden avloppsvatten är mycket liten och den inte orsakar risk för förorening av miljön (155 §). Dessa så kallade små avloppsvattenmängder uppstår ofta på till exempel fritidsbostäder, där man bär in vatten och där det inte finns vattentoalett eller andra vattenförbrukande anordningar. Små avloppsvattenmängder kan man leda kontrollerat ut i jordmånen utan rening, men man får inte leda ens små mängder avloppsvatten direkt ut i vattendrag.

I några fall kan man få undantag från reningskraven. Det så kallade automatiska åldersundantaget (238 §) berättigar de fast boende fastighetsinnehavarna, som hade fyllt 68 år 9.3.2011, till undantag från kraven om det nuvarande systemet är funktionsdugligt. Skyldigheten att uppfylla reningskraven överförs därmed till fastighetens framtida användare. Kommunen kan även på basen av ansökan bevilja ett s.k. uppskov, alltså ett tidsbestämt undantag för högst fem år i taget, om belastningen på miljön är liten eller om förbättrandet av behandlingssystemet är oskäligt för fastighetsinnehavaren på grund av kostnaderna (157 §). Detta gäller dock bara på strand- och grundvattenområden. Vid bedömningen om vad som är oskäligt tar kommunen i beaktande bl.a. fastighetens läge på ett område där avloppsnätet kommer att utvidgas inom den närmsta framtiden, hög ålder hos fastighetsinnehavaren och övriga personer som är stadigvarande bosatta på fastigheten eller andra liknande särskilda faktorer i deras livssituation samt andra sociala hinder, såsom långvarig arbetslöshet eller sjukdom.

Det bör noteras, att tidigare nämnda undantag endast gäller reningskraven. Det bör ändå alltid finnas en utredning över avloppssystemet samt bruks- och underhållsanvisningar för det på fastigheten. Underhållet av konstruktioner hör till alla fastigheters uppgifter. Undantagen enligt miljöskyddslagen gäller dock inte för vattentjänstverkens gällande verksamhetsområdens anslutningsskyldighet, utan de regleras av lagen om vattentjänster.

I förordningen om hushållsvatten (157/2017) definieras ett belastningstal för de ämnen som reningskravet gäller (tabellen ovan). Belastningstal är en beräknad uppskattning för vad en persons obehandlade hushållsavloppsvatten innehåller av de ovan nämnda ämnena. I förordningen fastställs också en vägledande, strängare reningsnivå för, som kan användas vid eventuella kommunvisa miljöskyddsföreskrifter när det gäller känsliga områden. I förordningen fastställer man även om avloppsvattensystemets dokument. På varje fastighet bör det finnas en utredning över vad för slags avloppsvatten som uppkommer och hur det behandlas för närvarande. Avloppsvattensystemet bör även ha bruks- och underhållsanvisningar.

Lokala förhållanden kan göra ett område känsligare för effekterna av avloppsvattnet, än vad den nationella regleringen antar. Sådana förhållanden är bl.a. viktiga grundvattenförekomster, känsliga vattendrag och tät bebyggelse. Kommunen kan bestämma om strängare krav för behandlingen av avloppsvatten på dessa områden som är känsliga för förorening till exempel genom miljöskyddsföreskrifter. Föreskrifterna kan skilja sig från förordningens riktgivande nivå och därmed införa restriktioner för val och placering av systemet. Även bl.a. byggnadsordningen kan ta ställning till avloppsvattenkonstruktioners placering och behovet av tillstånd. Förnyande av avloppsvattensystemet kräver vanligen åtgärdstillstånd från kommunen.

Kommunernas föreskrifter kan skilja sig kraftigt från varandra och det är därför viktigt att ta reda på vilka föreskrifter som gäller i den egna kommunen.

Inom avloppsvattennätverket skiljer sig invånarnas skyldigheter från de fastighetsvisa skyldigheterna för behandling av avloppsvattnet. Inom avloppsvattennätverket gäller lagen om vattentjänster, som även fastställer vattentjänstverkets ansvar och befogenheter. Även ett vattentjänstverk som grundats av kunderna har ansvar över vattentjänsterna.

Lagen om vattentjänster (119/2001) och ändrig (681/2014) bestämmer kommunens, vattentjänstverkets och fastighetens skyldigheter att sköta bosättningens ledning, behandling och leverans av det vatten som används som hushållsvatten samt avledningen och behandlingen av avloppsvatten. På glesbygdsområden, utanför vattentjänstverkets verksamhetsområden, är grundprincipen att fastighetsägaren eller -innehavaren ansvarar för fastighetens vattenförsörjning. Lagen tillämpas också till vattentjänstverkets avlopp för dagvatten.

Målet med lagen är att försäkra sakenlig vattenvård med skäliga kostnader. Om fastigheten finner sig på vattentjänstverkets område är huvudprincipen att fastighetsinnehavaren eller ägaren ansluter fastigheten till nätverkets anläggning. Lagändringen 2014 medförde vissa lindringar till anslutningsskyldigheten på områden utanför tätorten. Med anslutningsskyldigheten försäkrar man vattentjänstverkets ekonomiska, men också funktionella förmåga att skapa tjänster. Fastigheternas dagvatten får främst inte ledas till avloppen. Detta gäller både de som är i avloppsnätverkets område och de fastigheter som är utanför tätorten.

Kommunen utvecklar vattentjänster

Lagen om vattentjänsters utgångspunkt är den, att kommunen ansvarar för den allmänna utvecklingen av vattentjänster inom sitt område. Kommunen deltar i den regionala översiktsplaneringen och gör utvecklingsplaner inom sitt område i samarbete med vattentjänstverk och övriga kommuner. En del av kommunerna har utarbetat utvecklingsplaner för vattentjänsterna, där man fastställer utvidgningsområden för vatten- och avloppsnätverk och utvecklingsområden för vattentjänster även på glest bebyggda områden. Kommunen ska ta hand om att gränserna av vattenverkets verksamhetsområden, däri liggande tätorter samt områden som ligger i kretsen av nätverken hittas i det allmänna nätverket.

Vattentjänstverket sköter om vattentjänsterna

Vattentjänstverket sköter om de gemensamma vattentjänsterna på det av kommunen godkända verksamhetsområdet. Ett vattentjänstverk kan vara kommunalt eller privat och dess verksamhetsområde bör täcka de områden, på vilka det är nödvändigt att ansluta fastigheterna till vattenledning eller avloppsnätverk på grund av faktiska eller planerade samhällsutvecklingar. Således täcker verksamhetsområden ofta detaljplaneområden. Kommunen måste vidta åtgärder för att ordna vattenförsörjning om det är behov av ett relativt stort antal invånare, eller om hälso- eller miljöskyddsorsaker förutsätter det. Invånare kan även grunda ett vattentjänstverk för det område där de bor. Sådana projekt ordnar man oftast genom vattenandelslag. Skillnaden från andra vattentjänstprojekt är, att vattenandelslagsprojekt i huvudsak grundar sig på frivillig basis och på invånarnas eget initiativ.

Fastigheten har anslutningsplikt

På ett verksamhetsområde finns ömsesidiga skyldigheter: vattentjänstverket ansvarar för att överenskomna vattenförsörjningstjänster levereras till de anslutna, fastigheterna har möjlighet att ansluta sig till nätverket. (10 §). Det finns några undantag från anslutningsskyldigheten för fastigheter utanför tätbebyggelse. Anslutningsskyldigheten angår inte fastigheter som inte har vattentoalett eller som har vattenvårdsapparater som är byggda före området har blivit godkännt och glesbygdens vattenlagstiftningens krav i avloppsbehandlingen följs. Utgången av skyldigheten förutsätter att vattenvårdsanstaltens område är bekräftat efter 1.9.2014. Dessutom kan man från kommunens miljöskyddsmyndigheter ansöka om tidsbestämd eller permanent befrielse, ifall de villkor nämnda i vattenlagen 11 § uppfylls. Förutsättningarna för dessa är att anslutningen är omåttlig för fastighetens ägare eller innehavare och de miljöskyddslagen.

Vatten som används för hushållsvatten måste vara ofarligt för hälsan och lämpligt för ändamålet. Hushållsvatten får inte levereras innan kommunens hälsoskyddsmyndigheter har godkänt verkets verksamhet. Leveransen av hushållsvatten fastställs noggrannare i hälskoskyddslagen (763/1994) och –förordningen (1280/1994).

Områdenas användning och byggande styrs i Finland av markanvändnings- och bygglagen (132/1999) samt –förordningen (895/1999). Nybyggnation omfattas av tillståndskrav, det vill säga för det krävs byggnadslov och fastighetens avloppsvattenbehandling löser man i samband med behandlingen av tillståndet. Förutsättningarna för att få bygglov är, att ordnande av vattendistribution och avlopp inte får förorsaka särskilda kostnader för kommunen och att avloppsvattnet måste kunna skötas utan att förorsaka förorening av miljön.

Byggande av avloppsvattensystem kräver lov

Även ändrande av avloppsvattensystemet (förnyande eller större reparationer) kräver lov. Istället för bygglov ansöker man ändå oftast om åtgärdstillstånd från kommunen (126 § och 126a §). I vissa kommuner hör byggande av avloppsvattensystemet till ett lättare anmälningsförfarande.

En plan bör bifogas till ansökan om lov

Den sökande ska lämna in en plan över avloppsvattensystemet som bilaga till ansökan om lov eller anmälan. Planen bör uppfylla riktlinjerna i markanvändnings- och bygglagen samt -förordningen och utöver dem kraven som anges i hushållsvattenförordningen. Planeraren bör uppfylla behörighetskraven, som presenteras i markanvändnings- och bygglagen 120 §.

Till avloppssystemets planeringsarbete hör en hel del detaljer, som måste beaktas om man önskar ett långlivat och väl fungerande avloppssystem. Modellplanen är ett exempel på kraven på innehållet i planen. Du kan söka efter yrkesmässiga som är bekanta med avloppsvattenplanering i sökmaskin.

Kommunvisa föreskrifter i byggordningen

I byggnadsordningen kan det finnas lokala direktiv för t.ex. ordnande av vattentjänster. Områden kan även visa behovet av planeområden, och för att tillfredsställa de behov som är förknippade med användningen är det skäl att vidta särskilda åtgärder, till exempel genom att bygga ett avloppsnätverk. På dessa områden görs tillståndsförfarandet noggrannare än på övriga områden.

Vid behandling, bruk och hantering av avloppsvattnet uppstår olika slam samt avfallsfraktioner, som måste tas om hand korrekt. De vanligaste avfallsfraktionerna är slam från slutna tankar och slamavskiljare samt urbruktagna filtermassor, rör och behållare.

Avfallslagens (646/2011) syfte är att förebygga den fara och skada för hälsan och miljön som avfall och avfallshantering orsakar och att minska avfallets mängd och skadlighet. Dessutom är syftet att säkerställa en fungerande avfallshantering.

Kommunen är skyldig att ordna avfallshantering för avfallet som uppkommer från bosättning, vilket inkluderar bl.a. transport, återvinning och slutbehandling av slam från slutna tankar och slamavskiljare. Beroende på avfallshanteringsmyndigheternas beslut ordnar endera kommunen eller fastighetsinnehavaren transporten. Avfall får endast transporteras till en plats utvisad av avfallsinnehavaren eller kommunen, som ofta är ett kommunalt reningsverk. Endast utövare som finns i avloppshanteringsregistret får yrkesmässigt transportera avfall. Avfallshanteringen är avgiftsbelagd för kunderna, även den del som avloppsvattensystemen står för.

Grundtanken är, att avfallet ska överlämnas till en på området ordnad avfallstransport eller en insamlingsplats för området. Ifall den egna eller den för grannar gemensamma behandlingen är i liten skala och ifall det godkänns av kommunens avfallshanterings- och miljöskyddsmyndigheter, kan en innehavare av avfall även själv behandla till exempel avloppsvattenslam på den egna eller närliggande fastigheten.

I de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna kan det finnas krav på bl.a. tömningsintervallet för avloppsvattensystemets slamavskiljare, utnyttjande av slam på fastigheten eller ordnandet av kompost.

Behandling på plats och användning av slam som gödsel styrs av utöver avfallslagen bl.a. lagen om gödselfabrikat (539/2006), jord- och skogsbruksministeriets förordning (24/11 ändringar), miljöskyddslagen (527/2014), hälsoskyddslagen (763/1994) och –förordningen (1280/1994), nitratförordningen samt jordbruket villkor för miljöstöd.

I praktiken, ifall kommunvisa föreskrifter och jordbrukarens stödvillkor så tillåter, kan fastighetens avloppsslam till exempel genom kalkstabiliseringsbehandling spridas ut på åkrar som används för jordbruk.

Enligt hälsoskyddslagen (763/1994) bör avledning och behandling av avloppsvatten skötas så, att den inte förorsakar sanitär olägenhet. Enligt hälsoskyddsförordningen (1280/1994) får inte avlopp orsaka försämring av kvaliteten på hushållsvatten, badstränder eller jordmånen. Även torrtoaletter och komposter måste byggas på ett sätt som inte orsakar luktproblem eller sanitära olägenheter som beror på förorening av jordmån eller hushållsvatten. Kom även ihåg skyddsutrustning för avfallshanteringen!