Separat behandling för toalett- och tvättvatten

Det finns flera alternativ för att behandla toalett- och tvättvatten separat. et väsentliga är, att tvättvattnet behandlas som en separat fraktion från toalettavfallet eller -avloppsvattnet.

  • På fastigheter med vattenklosett leds toalettvattnet till en sluten tank, det vill säga ett mellanlager, varifrån de oftast transporteras till ett kommunalt avloppsreningsverk. Slammet från en sluten tank kan också behandlas och användas till nytta lokalt, t.ex. genom den fortfarande ovanliga kalkstabiliseringen.
  • Man slipper toalettvattnet helt och hållet genom att välja en vattenfri, det vill säga torrtoalett. De näringsrika torrtoalettresterna kan användas till nytta på den egna gården.
  • Mängden toalettavloppsvatten och därmed tömningsbehovet för den slutna tanken kan avsevärt minskar genom att välja en vattensnål toalett. Även dessa rester kan användas till nytta på den egna gården om man behandlar dem på rätt sätt.
Tutustu käymälävaihtoehtoihin videoiden avulla!

Med separat behandling är det endast tvättvattnet, alltså gråvattnet, som måste renas på fastigheten. För behandlingen av tvättvattnet räcker det med en betydligt enklare behandling än de som är avsedda för allt avloppsvatten. Ifall mängden avloppsvatten är liten, behövs ingen särskild behandling, utan små mängder tvättvatten kan ledas kontrollerat ner i marken.

Om det är aktuellt att bygga eller förnya avloppssystemet, ta först reda på om det är möjligt med separata rör och separat behandling. På nya ställen lönar det sig alltid att dra avloppsrören separat ända utanför byggnaden, så att det är möjligt att behandla toalett- och tvättvatten både separat och tillsammans. Det lönar sig att separera toalett- och tvättvattnet!

Att leda de separata avloppsrören för tvätt- och toalettvatten utanför huset på fastigheter på glesbygden där man bygger nya byggnader (A) stöder principen om teknologineutralitet genom att möjliggöra behandlingen av avloppsvatten både separat och tillsammans. Separeringen av avloppsvattnet inomhus (B) är märkbart svårare, om inte omöjligt.

Vattenfria och vattensnåla toaletter

Fastighetens utgångspunkt begränsar valfriheten: vill man ha toaletten inomhus i den nya eller gamla byggnaden eller i en skild utebyggnad? Andra viktiga frågor är bl.a. om det är möjligt med kompost och att dra nytta av komposten på tomten, är det möjligt med urinseparering och att dra nytta av det? På vems ansvar är systemets skötsel och service?

Toaletternas konstruktion är i princip alltid likadan, men valet bör göras mellan olika typer av vattenfria och vattensnåla toaletter.

Bekanta dig gärna med föreningen Käymäläseura Huussi rf:s publicerade läroguider och broschyrer (på finska):

Lisäksi Huussi ry:n nettisivuilla on mahdollista vertailla eri kuivakäymälälaitemalleja keskenään.

Tilläggsuppgifter om vattenfria och vattensnåla toaletter samt deras egenskaps- och prisjämförelse finns på sidan Haja-asutuksen jätevesien käsittelyopas (på finska, ss 47 – 53).

För vattenfria och vattensnåla toaletter behövs en sits, en behållare och eventuellt ett rör däremellan. Dessutom bör man ordna ventilation och plats för handtvätt. Som tilläggsfunktion på sitsen kan även finnas separering av avföring och urin till skilda behållare.

Det behövs minst en egentlig behållare, eller två ifall sitsen separerar urinen. Dessutom behövs en behållare för det separerade lakvattnet. Behållarens placering är viktig både med tanke på användningen av utrymmet och för tömning. Behållaren kan placeras i anslutning till sitsen eller under den till exempel i källaren.

Funktion hos olika typer av behållare:

  • Behandling av avfallet (komposterande behållare, behållare med förbränning) eller
  • Mellanlagring av avfallet såsom det är (sluten tank) eller mer ”effektivt” (nedfrysning eller torkande behållare) eller
  • Behandling och mellanlagring (förkomposterande behållare)

Till behållaren (främst komposterande) tillsätts vanligen strö redan vid användning och dessa har behållare för det fasta avfallet och för lakvattnet.

Luft cirkulerar i den luktfria toaletten genom sitsen och ut, aldrig tvärtom, vilket gör ventilationsrör nödvändiga. Inomhus kan man försäkra sig om att luften cirkulerar åt rätt håll genom en el- eller vindfläkt. Med en justerbar fläkt kan man styra luftens mängd enligt användning och behov. I toaletter, där det inte finns eldriven fläkt, bör man dra ventilationsröret så rakt som möjligt upp till takåsen. På rörets ända sätts ett finmaskigt insektsnät. Ett svart rör på taket gör luftcirkulationen mer effektiv när röret blir varmt.

Vattenfria toaletter, alltså torrtoaletter

Olika typer av toaletter som passar för inomhusbruk är bl.a. olika komposterande toaletter, avdunstande toaletter, förbrännande toaletter och toaletter som fryser ned avfallet. Vissa toaletter separerar urin och avföring i egna delar. För utomhusbruk, alltså som utedass, passar komposterande utetoaletter, som man kan bygga själv.

Käymäläseura Huussi ry har samlat ihop en hel del användbar information om torrtoaletter!

Funktionsprincipen för komposterande toaletter är enkel: avföringen murknar, bryts ner och omvandlas till mylla. Man får nytta av kompostavfallet utan att smutsa ner vattendragen. Komposteringen startar redan i toalettens behållare, men för att slutligen bryta ner avfallet till matjord behövs ofta en efterkompostering. En komposterande toalett som är rätt skött är ett hygieniskt och luktfritt avloppsreningssystem, som lämpar sig både för sommarstugor och för åretruntboende på glesbygden. Komposterande toaletter kan indelas på basen av deras storlek i stora, medelstora och små behållare, samt beroende på antalet behållare till en- eller flerfacks toaletter.

En komposterande toalett inomhus Bild: Raini Kiukas

Komposterande toaletter med stor behållare

Toaletter med stora kompostbehållare. Behållarens storlek är så stor (1 000 – 1 400 liter), att avfallet nästan hinner förmultna klart, vilket medför att behållaren inte behöver tömmas varje år. Tömningsintervallet kan vara beroende på användning upp till 10 år, och efterkompostering är inte alltid nödvändig. Man bör förbereda för borttagning av lakvatten. Under sitsen bör finnas ett varmt, gärna minst 2 meter högt källarrum, i vilket man placerar behållaren. Ett annat alternativ är att i husets omedelbara närhet bygga en varm källare, där man placerar behållaren, och placera en spolbar, vattensnål toalett i bostaden. Till de stora komposterande toaletterna kan även räknas komposterande toaletter med flera fack, vars tömningsintervall är cirka ett år. Behållaren är indelad i t.ex. fyra fack, som fylls turvis. Härigenom flyttar man det fyllda facket så att det får ”vila” och massan får förmultna klart i fred.

Katso video suursäiliöisestä kompostikäymälästä Tammelassa

Komposterande toaletter med liten behållare

Under sitsen finns en liten behållare (30 – 100 liter), i vilken komposteringen startar. Dess tömningsintervall är från någon vecka upp till sex veckor, beroende på om man använder strö och i så fall hur mycket, samt ifall överloppsvätskan avdunstar eller inte. Dessa modeller passar i vanliga toalettrum.

Medelstora komposterande toaletter. Tömningsintervallet är månader. Dessa modeller är vanligen menade för utomhusbruk, och lämpar sig bäst på sommarstugor. De räcker ofta för sommarens behov.

I toaletter som avdunstar urin separeras urin och avdunstas genom värme som fås genom ett el-motstånd. Toalettmodellen kräver elektricitet för att fungera och den bör installeras i ett varmt utrymme. När behållaren är fylld byts den mot en ny eller töms och innehållet komposteras på samma sätt som när man har skild behållare för fast avfall. I vissa modeller används strö.

Förbrännande toaletter bränner avfallet till lukt- och bakteriefri aska och förbränningsgas. Avfallsförbränningen sker i en isolerad förbränningskammare i 550 – 600º Celcius värme, där gaserna renas med hjälp av en katalysator. Toaletterna passar överallt där det finns elektricitet. Monteringen är enkel: utloppsröret för gaserna dras ut och kontakten sätts i väggen. Kapaciteten lämpar sig för 4 – 6 personers åretruntbruk. Nackdelen med denna typ av toalett är den stora elförbrukningen. Anläggningen kräver även en skild 16 amperesäkring.

Toaletter som fryser ner avfallet fungerar som en vanlig frys. Avfallet fryses, varvid det inte luktar och bakterietillväxten avstannar. Anläggningen tar inte mycket plats och förbrukar inte vatten, men den behöver elektricitet för att fungera. Elförbrukningen beroende på användning är en kostnadsfaktor och dessutom bör man ordna efterbehandling för avfallet (t.ex. kompostering utomhus), eftersom behållaren endast fungerar som en mellanlagring. Anläggningen fungerar med en kompressor, temperaturen justeras med en termostat. I avfallskärlet används biologiskt nedbrytbara påsar.

En del torrtoalettsystem separerar urinen och avföringen direkt i toalettsitsen. Det är fråga om en sorts försortering, där man kan behandla och ta tillvara på olika avfallstyper på bästa sätt. Urin är lätt att lagra och lämpar sig väl som gödselmedel.

I separerande toaletter, som använder vatten, spolas avfallet ner med vatten som i en vattentoalett, men vattnet och urinen styrs bort från det fasta avfallet. Den med vatten utspädda urinen kan ledas till en skild behållare. Det fasta avfallet komposteras.

I separerande toaletter där urinen separeras rent har man skilda skålar för urinen och det fasta avfallet och spolvatten används inte. Urinen leds till en egen behållare. Det fasta avfallet komposteras beroende på modell endera i själva behållaren eller flyttas till en lämplig kompost. Flytten sker hygieniskt eftersom man kan lyfta bort hela behållaren för tömning.

Komposterande toalett för utomhusbruk

Gamla, stinkande utedass hör till det förgångna då man på tomten bygger en ordentlig komposterande toalett.

En komposterande toalett för utomhusbruk, alltså ett utedass, är den bästa lösningen för fritidsbostäder. Ett lättskött och luktfritt utedass kan man enkelt bygga själv. Funktionen grundar sig på två behållare ovanpå varandra. Avföringen samlas i den övre behållaren som är perforerad i botten. Den filtrerade vätskan rinner igenom hålen till den nedre behållaren, där det binder till torven och största delen avdunstar.

Det finns ett flertal olika komposterande toalettanordningar som passar för utomhusbruk. Valet beror på det tillgängliga utrymmet och invånarnas intresse att transportera och hantera avfallet. Om man vill ha minsta möjliga, kan modeller där man byter behållare eller där man länge komposterar avfallet vara de bästa lösningarna. I de modeller där man byter behållare efterkomposteras avfallet till man sprider ut det. Den separerade filtrerade vätskan hanteras genom att reservera en egen behållare för den och genom att tillsätta strö efter användningen av toaletten. Anordningar som kräver elektricitet är i allmänhet inte lämpliga för utomhusbruk.

Tillbehör

  • Så (stort ämbar)
  • 3-4 tegelstenar
  • Torv
  • Vattentät behållare (t.ex. en gammal pulka, eller egentillverkad av hållbar plast, bräden eller faner och skruvar)
  • Svart plaströr 10-15 cm Ø (och vid behov 90° vinkelrör)

Arbetsredskap

  • Såg
  • Skruvdragare
  • Borr 10 – 15 mm Ø

Bygg så här

  • Borra fingertjocka hål i nedre kanten av ämbaret med ca 10 cm:s mellanrum hela vägen runt ämbaret.
  • Placera den vattentäta behållaren (vars höjd är 10 – 20 cm) under bänken längst ner i utedasset, på plant och stadigt underlag.
  • Fyll behållaren till hälften med torv.
  • Placera tegelstenar i behållaren och på dem ställer du ämbaret.
  • Säkerställ att luften kan cirkulera inifrån eller underifrån till behållaren och ut genom utedassets tak. Ventilationen kan göras effektivare genom att använda ett svart rakt ventilationsrör (om utedasset står ens delvis i solen), eller genom användning av en fläkt som drivs med vindkraft (ca 100 €).
  • Säkerställ att inget regnvatten kommer in i den vattentäta behållaren.

Användning

  • Efter varje gång du använt utedasset täcker du över avfallet med en blandning av torv (50 %) och löv, flis eller sågspån (använd inte kalk!)
  • Ibland kan man tillsätta tillverkarnas bionedbrytningsmedel eller motsvarande medel som gör nedbrytningen snabbare
  • Töm ämbaret med jämna mellanrum till en varm kompost eller lagra behållaren med innehåll i 2 – 3 år skyddat från regn och utan att det stör någon, varefter du kan flytta över innehållet till en kompost eller använda materialet som jordförbättringsmedel
  • Torven från den undre behållaren kan bytas samtidigt och den gamla torven sätts med det andra materialet i komposten
  • Ifall utedasset luktar, kontrollera ventilationen och använd tillräckligt med strö

Vattensnåla toaletter

En vattensnål spolbar toalett påminner till funktionen om en vanlig vattentoalett. Den använder, som namnet säger, mycket liten mängd vatten, endast ca 0,2 – 0,5 liter beroende på modell. En normal vattentoalett använder ca 6 – 9 liter. I detta fall räknar vi inte toaletter som sparar vatten genom att använda ca 3 liter per spolning, eftersom man med dem inte uppnår motsvarande fördelar för avloppsreningssystemet som med snålspolande toaletter. Behållaren i en snålspolande toalett kan vara en sluten tank som töms, eller en komposterande, stor behållare. Toalettavfallet kan på många modeller flyttas även horisontellt, vilket inte går i en torrtoalett.

Ifall vattnet från den snålspolande toaletten går till en sluten tank, minskar avfallsmängden till en tiondel jämfört med användning av vanlig vattentoalett, vilket leder till att tömningsintervallerna minskar betydligt. För fastighetsägaren betyder detta en märkbar kostnadsbesparing, förutom att man sparar vatten. Systemet är driftsäkert, riskfritt och lätt att sköta.

Behållaren bör placeras inom en fem meters radie från sitsen, så att avfallet kommer obehindrat till behållaren (0,5 liters spolande modell, normalt fall på avloppsröret, 110 mm avloppsrör av plast). Avståndet mellan sitsen och behållaren bestäms alltså av den snålspolande toalettens sköljningskapacitet. I undertryckstoaletter råder inte dessa begränsningar. I dessa används vatten endast för att skölja toalettskålen, inte för att transportera avfallet. Vattenförbrukningen är endast ca 0,2 dl per spolning. Undertryckstoaletter är ursprungligen planerade för flygplan, fartyg, tåg, men blir vanligare även i fastigheter.

Tutustu vähän vettä käyttäviin käymälöihin videoiden avulla: vähävetinen käymäläratkaisu Sipoossa ja alipainekäymälä Janakkalassa.

Behandling av toalettavfall

Genom rätt behandling av toalettrester får man bra jordförbättringsmedel och näring till gården. Att gräva ner avfallet i marken görs inte idag!

Toalettens underhållsåtgärder kan man oftast göra själv. Ur användarsynvinkel är det viktigt att förebygga dålig lukt, där ventilationen samt tillsättandet av strö i komposterande toaletter spelar en viktig roll. Behandling och användning av rester på den egna gården kräver ändå sakenlig behandling. Rester från vattenfria och vattensnåla toaletter är bl.a. komposterbara, organiska ämnen, urin och lakvatten.

Till torrtoalettens och den snålspolande toalettens skötsel och service hör åtminstone följande uppgifter:

  • Regelbunden tömning av behållare (veckor – år)
  • För torrtoalett: tillsättning av strö enligt bruket, inköp av strö och påfyllning av ströbehållare
  • Behandling av toalettavfall på tomten (t.ex. kompostering) eller transport för behandling på annat ställe
  • För anordningar som fungerar med el: granskning och service av den eldrivna ventilationen och eventuell anordning för toaletten samt byte av delar vid behov
  • Granskning av ventilationen
  • Renhållning av toaletten
  • Reda ut och reparera eventuella problem, i torrtoalett t.ex. luktproblem eller insekter

Mest planering och även arbete krävs för tömning av behållare samt behandling och eventuell transport av toalettprodukterna. I de kommunala avfallsbestämmelserna kan det finnas begränsningar för användning av toalettavfallet. Det rekommenderas att bekanta sig med föreningen Käymäläseura Huussi ry:s guide Kuivakäymälän hoito ja käymäläjätteen jälkikäsittely (på finska).

Luft cirkulerar i den luktfria toaletten genom sitsen och ut, aldrig tvärtom, vilket gör ventilationsrör nödvändiga. Inomhus kan man försäkra sig om att luften cirkulerar åt rätt håll genom en el- eller vindfläkt. Med en justerbar fläkt kan man styra luftens mängd enligt användning och behov. I toaletter, där det inte finns eldriven fläkt, bör man dra ventilationsröret så rakt som möjligt upp till takåsen. På rörets ända sätts ett finmaskigt insektsnät. Ett svart rör på taket gör luftcirkulationen mer effektiv när röret blir varmt.

Med toalettprodukter menas den massa eller vätska som bildas av avfall (urin och/eller avföring) och eventuell inblandning av ämne (strö eller vatten). Principen är att avfallet eller toalettprodukterna aldrig grävs ner i marken som sådana utan de behandlas sakenligt. Toalettavfall bör inte heller sättas i blandavfallskärlet. Behandlingsalternativen är:

  • Massa med inblandat strö: kompostering till mylla, helst på egen tomt
  • Massa med inblandat vatten (vattensnåla toaletter): transport till avloppsreningsverk eller kompostering till mylla på egen tomt genom användning av tillräcklig mängd strö eller kalkstabilisering för jordförbättringsmedel
  • Ren eller med vatten uppblandad urin samt lakvatten: användning som gödselmedel på den egna tomten eller transport till plats visad av kommunen
  • Aska: som gödselmedel på den egna tomten
  • Fryst avfall: kompostering, helst på egen tomt

För en korrekt dimensionering av behållare, behandling och eventuell transport är det bra att känna till den mängd avfall som produceras samt grunduppgifter om dess sammansättning, dess egenskaper och naturliga nedbrytning.

En person producerar årligen ca 300 – 500 liter urin eller en dryg liter per dygn. Urinen innehåller rikligt med kväve (i form av ammoniumkväve) samt samma typ av salter som svett som utsöndras via huden. I princip finns inga avföringsbakterier i urinen, och urin från en frisk person är steril. För växter är urin en närapå perfekt gödsellösning. Årligen producerar en person ca 40 – 70 kg fast avföring eller ca 150 – 200 gram per dygn per person. Avföringen består av bakteriemassa, onedbrutna fibrer och vatten. Från en persons avfall uppstår efter den biologiska nedbrytningen (kompostering) ungefär ett ämbar mylla per år.

Kompostering

Vanligen måste avfallet från en torrtoalett efterkomposteras. I komposteringen bryter mikroorganismer ner avfallet i syrerika förhållanden till koldioxid, vatten och näring. Principen går ut på att främja levnadsförhållanden för organismerna som bryter ned avfallet, och att hindra tillväxt av insekter och andra skadliga organismer. Slutprodukten är en näringsrik mylla, som kan användas som jordförbättrare när den har mognat tillräckligt.

Ofta har komposteringen startat redan i behållaren i en torrtoalett (komposterande modeller). Avfallet kan även vara torkat eller till och med fryst I alla nämnda fall bör avfallet efterkomposteras. Ifall man inte har blandat in strö redan vid användningen, bör detta göras senast vid komposteringen.

En fungerande kompost är varm, till och med het, vilket beror på den livliga nedbrytningsprocessen. Uppgiften för den som sköter om komposten är också att garantera bästa möjliga arbetsförhållanden åt mikroorganismerna. Komposten bör vara lämpligt fuktig, tillräckligt syrerik (strö och omrörning), och innehålla rätt näringsbalans (tillsättning av material rikt på kol till den kväve- och fosforrika massan). Efter det aktiva skedet låter man komposten ”vila” eller efterkompostera, vilket betyder att processen i finska förhållanden tar ungefär ett år.

I enlighet med gällande direktiv får ingen vätska från komposterande toaletter rinna ner i marken. Det är bra att kontrollera ifall kommunen har särskilda direktiv eller regler gällande kompostering av toalettavfall t.ex. i kommunala miljöskydds- eller avfallsföreskrifter. I övrigt följer man i huvudsak allmänna komposteringsanvisningar vid kompostering av toalettavfall.

Behandling av urin

Ifall urinen separeras i toalettsitsen, kan den användas som gödsel på tomten eller exempelvis transporteras till ett avloppsreningsverk. Lagen om gödselfabrikat förbjuder att man överlåter urinen från hushållet till exempelvis den jordbrukande grannen. Ifall urinen inte kan användas på den egna tomten måste den transporteras till ett avloppsreningsverk. Urinen får inte ledas till ett avloppsreningssystem som är dimensionerat för enbart tvättvatten. Kraven i avloppsförordningen blir härmed inte uppfyllda, eftersom t.ex. enbart en infiltrering inte tar bort den rikliga mängden näringsämnen som är upplöst i urinen.

För trädgårdsskötseln där hemma är urinen ett utmärkt nyttoämne. Genom att späda ut urinen med vatten kan man vattna grönsakslandet, trädgården eller prydnadsbuskar. Urinen fungerar även bra som startmedel åt löv- eller trädgårdskomposten. Vid dosering av uringödsling är det bra att komma ihåg, att urinen innehåller stor mängd kväve jämfört med andra näringsämnen och en riklig gödsling ger stora blad istället för blommor och försämrar växternas övervintringsmöjligheter. Det bästa resultatet för urinanvändning ges på magra mineraljordar. Det är bra att förlägga en riklig uringödsling till försommaren och den livliga tillväxtperioden. Gödsling på hösten försämrar växternas köldhärdighet. I slutet av sommaren är det därför bra att förbereda för lagring av urinen under den kommande vintern. Lagring ”åldrar” även urinen och omvandlar den till en form som bättre lämpar sig för gödsling.

Behandling av lakvatten

Lakvatten bildas när vatten och urin rinner genom avföring och strö och leds till en skild behållare. Lakvatten som har separerats från en kompost eller toalettbehållare kan användas på den egna tomten som gödsel eller som startmedel åt komposten. Lakvattnet skall stå i ett år före användningen. Ifall produkten inte kan användas på den egna tomten, kan den transporteras för behandling till ett avloppsreningsverk eller till en lagenlig behandlingsanläggning för gödseltillverkning.

Behandling av tvättvatten, alltså gråvatten

Tvättvatten innehåller i huvudsak matrester och fetter, tvättmedel och klädludd från tvättmaskinen o.s.v. Detta så kallade gråvatten innehåller endast en liten mängd näringsämnen, speciellt om man använder fosfatfria tvättmedel. Dessutom är tvättvattnet någorlunda hygieniskt eftersom avföringsbakterier har blivit separerade för att behandlas skilt. Det organiska materialet i tvättvatten är i en lättnedbrytbar form och bryts ner med hjälp av mikrobverksamhet på några dagar i jordmånen. Dock är volymen tvättvatten ofta ganska stor (vid normal användning i bostäder ca 80-120 liter per person och dygn), och hantering av stora vattenmängder på gården kräver planering. För behandling av endast tvättvatten räcker oftast en biologisk rening, som kan ordnas i marken med hjälp av en infiltration eller en markbädd, eller ett reningsverk för gråvatten, alltså ett gråvattenfilter.

Tvättvattnet leds till en markinfiltration genom en slamavskiljare (tvådelad eller med motsvarande sedimentationsförmåga). I slamavskiljaren bör finnas T-stycken, så att fetter och fasta ämnen som är lättare respektive tyngre än vatten stannar kvar i slamavskiljaren och inte smiter iväg för att täppa igen infiltreringen. Från slamavskiljaren leds vattnet vidare till en fördelningsbrunn, som delar vattnet jämnt i infiltreringsrören. Avloppsvattnet renas då det infiltreras genom jordlagren. Markens mikrober avlägsnar organiskt material, bakterier och kväve ur avloppsvattnet. I änden av infiltreringsrören går luftningsrör upp ovanför markytan, genom vilka luften leds in till infiltrationsbädden och säkerställer tillgången på syre åt mikroberna. Luftningen bör fortsätta genom hela systemet ända upp genom fastighetens tak. För att fungera kräver infiltrationen en lämplig jordmån. Ifall jordmånen inte släpper igenom tillräckligt med vatten eller ifall grundvattenytan är för hög, anläggs istället för en infiltration en markbädd.

En markbädd liknar till sin konstruktion en infiltration, men det infiltrerade vattnet samlas upp på botten av filterbädden med uppsamlingsrör och leds till en uppsamlingsbrunn. I änden av uppsamlingsrören går luftningsrör upp ovanför markytan, genom vilka luften leds in till infiltreringsbädden och säkerställer tillgången på syre åt mikroberna. Från uppsamlingsbrunnen leds det renade vattnet vidare till ett stenöga eller till ett dike. Uppsamlingsbrunnen kan även fungera som provtagningsbrunn. En traditionell markbädd kräver åtminstone två meters höjdskillnad mellan fastighetens utlopp och det renade avloppsvattnets utloppsplats. Speciallösningar för markbäddar är låga markbäddar, horisontella markbäddar och markbäddar byggda av infiltreringsmoduler. Med hjälp av dessa lösningar kan man minska bäddens areal eller grävdjupet. Avloppsvattnet kan även pumpas till markbädden eller från bädden till utloppsplatsen. Genom pumpning ökar markbäddens lämplighet till mycket varierande platser.

En markbädd som är planerad, byggd och skött på rätt sätt har en livslängd på 20 – 30 år. Så småningom täpps dock markbädden igen. Då förnyar man systemets material och det gamla materialet förs till en avstjälpningsplats. Fungerande slamavskiljare och övriga delar kan man använda på nytt. En markbädd är mycket lättskött och driftsäker lösning för fastighetens tvättvatten. Markbädden fungerar rätt skött under flera decennier. Om man till systemet leder toalettvatten, bör systemets infiltreringsareal utökas och vid behov även fosforborttagningen effektiveras.

Tvättvattnet kan även behandlas i reningsverk ämnade för behandling av tvättvatten. Dessa olika biologiska filter (d.v.s. gråvattenfilter) är bra alternativ till markbehandling. I ett gråvattenfilter växer mikrobstammen, som ”äter” smutsämnena, på ytan av filtermaterialet (sten, plast eller fiberduk). I syrerika förhållanden avlägsnar gråvattenfilter effektivt det organiska materialet, men dess förmåga att binda näringsämnen är anspråkslös. Gråvattenfilter tar mindre plats än en markbehandling, och en del av dem kan anläggas ovanpå marken. Gråvattenfilter kräver att man följer med processen och byter eller rengör filtermaterialet beroende på modell minst en gång per år. På marknaden finns det gråvattenfilter för olika dimensioneringar: både för större och mindre mängder grått avloppsvatten. Det är därför viktigt att kontrollera för vilken mängd vatten gråvattenfiltret är dimensionerat, så att man inte i misstag skaffar ett filter avsett för en för liten vattenvolym.

Ledande av små mängder vatten

Ifall mängden avloppsvatten är så liten, att det inte uppstår någon risk att de förorenar miljön, behöver avloppsvattnet inte renas. Man får inte leda ens små mängder vatten till ett vattendrag, utan de leds kontrollerat ut i jordmånen.

Risken för att miljön ska förorenas varierar beroende på området, men generellt sett menar man med små vattenmängder sådana fastigheter, där man inte har vattenklosett och där de mängder tvättvatten som uppstår är små. Små mängder tvättvatten uppskattas med hjälp av vilken utrustning som finns, antalet bostäder och vattenförbrukningen. Fastigheter där man bär in vatten räknas vanligtvis som ett ställe med små mängder avloppsvatten. Ifall den mängd avloppsvatten som uppstår och även kvaliteten på det är jämförbar med inburet vatten, såsom det oftast är på ställen utrustade med sommarvattenledning, kan man i allmänhet anse att avloppsvattenmängden är ringa. Om det används utrustning, såsom diskmaskin, tvättmaskin, dusch, badkar eller en elektrisk varmvattenberedare med tryck, eller andra motsvarande, räknas avloppsvattenmängden vanligen inte som liten. I dessa fall måste man ordna med behandling för tvättvattnet.

Små mängder avloppsvatten uppstår oftast på fritidsbostäder, där man bär in vattnet. Små mängder avloppsvatten kan ledas ut i marken utan särskild rening.

Små mängder tvättvatten kan ledas till marken via ett stenöga, en infiltrationsbrunn eller en liknande motsvarande konstruktion. Avloppsvattnet infiltreras genom jordlagret som släpper igenom vatten. På jordlagrets yta bildas ett skikt, där mikrober kan utnyttja de ämnen som möjligen finns i tvättvattnet.

Infiltrationsbrunn för små mängder tvättvatten.

Om jordmånen är kompakt, kan man utöka infiltreringsytan med till exempel infiltrationsrör.

Infiltrationsbrunn och infiltrationsrör för små mängder tvättvatten.

Om vatten med en högre fetthalt leds till infiltreringen, kan det vara nödvändigt att lägga till en liten slambrunn, så att man på ett enkelt sätt får bort fettet.

nfiltrationsbrunn med en slambrunnsdel för små mängder avloppsvatten med en högre fetthalt

Underhållet för en enklare markbehandling är främst att rengöra insidan av brunnsstrukturen vid behov, samt att hålla avloppsrören öppna.