Användning av avloppsreningssystemet

Alla avloppsreningssystem bygger åtminstone delvis på en biologisk process. I avloppsreningssystem för ett hushåll är vattenmängden liten och variationerna i belastningen stora. Detta ställer höga krav på den biologiska processen. Mikroberna, som bryter ner de skadliga ämnena i avloppsvattnet, är känsliga och dör lätt, och återhämtningen av mikrobstammen kan ta flera veckor. Under den här tiden fungerar inte reningsverket enligt planerna och följer inte heller lagstiftningens krav. Även långa användningsuppehåll (t.ex. semester) försvagar systemets reningsförmåga, eftersom mikroberna försvagas av bristen på mat.

Det snabbaste sättet att få igång processen i reningsverket är att tömma det och hämta aktivt slam från ett annat avloppsreningsverk. Aktivt slam hälls ner i reningsverkets processtank, vilket gör att processen kommer snabbare igång. I en markbädd bildas en ny mikrobstam av sig själv på några veckor.

I avloppet får inte sättas följande saker, eftersom de stör den biologiska processen:

  • Matrester och stora mängder mjölk
  • Fett och olja (t.ex. fett från skinkstekning)
  • Avloppsrengöringsmedel eller andra starka kemikalier
  • Målfärg eller lösningsmedel
  • Problemavfall (kvicksilver, medicin, syror)

I avloppet får inte sättas saker som ger stopp i rören:

  • Hushållspapper, tobaksfimpar, gummiband
  • Bomullspinnar
  • Sanitetstillbehör (bindor, tamponger)
  • Kondomer
  • Textilier (t.ex. strumpbyxor)

Dessutom rekommenderas att man använder fosfatfria disk- och tvättmedel. EU har redan förbjudit  tvättmedel för hushållsbruk som innehåller fosfat. Man kommer att sluta använda fosfater i diskmedel 2017. Fosfor är ofta ett miniminäringsämne i Finlands sjöar och därför är dess borttagning viktig.

En omgång i tvättmaskinen ökar fosforbelastiningen med 3 g, vilket motsvarar nästan två personers belastning av wc-vatten på ett helt dygn (1.8 g / pers / d). Bild: Satu Heino.