Rening av avloppsvatten i marken – markbädd

I markbehandlingar (infiltration och markbädd) renas avloppvattnet då det filtreras genom en byggd infiltreringsbädd. Till en markbädd hör

maasuod_kaik_fos_se

I en markbädd leds avloppsvattnet efter behandling i slamavskiljare till marken, där avloppsvattnet renad genom biologiska och kemiska processer. Det renade avloppsvattnet samlas upp i uppsamlingsbrunnen och leds till utloppsplatsen. Markbäddens kapacitet att rena fosfor minskar med tiden, och därför borde man effektivera fosforreningen. Det finns tre sätt att effektivera reningen: 1) att tillsätta kemikalier i vattenarmaturer, så att fosforn fälls ut i slamavskiljaren, 2) ett inbyggt skilt sandlager i bädden och 3) efterfällning.

Slamavskiljare, infiltrering och luftning

Avloppsvattnet leds till infiltreringsrören genom en slamavskiljare (tredelad eller med motsvarande hållningskapacitet för fasta ämnen). I slamavskiljaren bör finnas T-stycken, så att fetter och fasta ämnen som är lättare respektive tyngre än vatten stannar kvar i slamavskiljaren och inte smiter iväg för att täppa igen markbädden eller dess infiltreringsrör. Från slamavskiljaren leds vattnet vidare till en fördelningsbrunn, som leder vattnet jämnt ut i infiltreringsrören. I ändan av infiltreringsrören går luftningsrör upp ovanför markytan, genom vilka luften leds in till markbädden för att säkra tillgången på syre åt mikroberna. Luftningen bör fortsätta genom hela systemet ända upp genom fastighetens tak. Ifall avloppsvattnet pumpas till markbädden, måste luftningen säkerställas med ett skilt luftningsrör mellan slamavskiljaren och fördelningsbrunnen.

Markbehandling och fosforrening

Mikroberna i marken avlägsnar organiskt material, bakterier och kväve från avloppsvattnet. En del av fosforn binds till jordpartiklar, men med tiden minskar markens kapacitet att rena fosfor. Därför förbättras jordens fosforrening ofta på kemiskt vis, åtminstone på de områden som berörs av de strängare reningskraven. Fosforns bindningsämne tillsätts endera genom att man blandar det med filtreringssanden eller genom en skild fosforborttagningsbrunn efter markbädden. Det är också möjligt att tillsätta fosforns bindningsämne till avloppsvattnet före det leds till slamavskiljaren.

Det egentliga filtreringsskiktet bör anläggas i enlighet med siktningskurvan med siktat 0 – 8 mm filtreringssand. Ifall sanden är för fin, filtreras avloppsvattnet inte tillräckligt snabbt genom bädden och den täpps igen. Ifall sanden är grövre, rinner vattnet för snabbt igenom bädden och mikroberna hinner inte utföra reningsarbetet.

 

leikkaus_suodatus_sv

I en markbädd finns ofta flera lager (fördelnings-, filtrerings- och uppsamlingslager) samt två rör (infiltrations- och uppsamlingsrör).

 

Uppsamlingslager och utlopp

Det filtrerade vattnet samlas upp i botten på bädden genom uppsamlingsrör och förs vidare till en uppsamlingsbrunn. Från ändan av uppsamlingsrören går luftningsrör upp ovanför markytan, genom vilka luften leds in till bädden för att säkra tillgången på syre åt mikroberna. Från uppsamlingsbrunnen leds vattnet vid behov till en fosforborttagningsbrunn och därifrån vidare till ett stenöga eller ett dike. Ifall man har tillsatt fosforadsorberande medel före eller i själva bädden, leds det renade vattnet direkt till utloppsplatsen. Uppsamlingsbrunnen fungerar även som provtagningsbrunn.

Byggande av en markbädd

En markbädd placeras på tomten så, att det inte finns några hushållsvattenbrunnar i grundvattnets strömningsriktning. En traditionell markbädd behöver ca 30 m2 utrymme. I en markbehandling lämnas luftningsrören (ca en meter höga) och brunnslocken synliga ovanför markytan. Markbädden formas alltid som en kulle för att leda bort ytvatten. Ytstrukturen får inte göras för tät så att den hindrar syretillförseln. Ovanpå markbädden kan man plantera växter med grunda rötter, men man får inte köra på bädden eller ta bort snö på vintern från den. En traditionell markbädd kräver minst två meters höjdskillnad mellan utloppet från fastigheten till utloppsplatsen av det renade avloppsvattnet. Speciallösningar för markbäddar är låga markbäddar, horisontella markbäddar och markbäddar byggda av infiltreringsmoduler. Avloppsvattnet kan även pumpas till markbädden eller från bädden till utloppsplatsen. Genom pumpning ökar markbäddens lämplighet till mycket varierande platser.

Reningsresultat

Markbäddar som har blivit byggda och skötta på rätt sätt uppfyller reningskraven i allmänhet i några år. Med åren avtar dock jordmånens naturliga fosforadsorberande förmåga och den bör effektiveras med kemikalier. En markbädd som har blivit effektiverad med fosforborttagning har förutsättning att uppfylla reningskraven i 20 – 30 år eller så länge som fosforborttagningsmedlets effekt räcker till.

I en markbädd binds avföringsbakterier relativt bra till det filtrerande lagret och vatten från utloppsröret i en markbädd är ofta hygieniskt renare än det som kommer ut från ett minireningsverk. Däremot är föroreningsrisken på grundvattnet större än i ett minireningsverk, eftersom en del av avloppsvattnet nästan alltid infiltrerar i jordmånen trots uppsamlingsrören. Därför är det nästan omöjligt att definiera den verkliga hygieniska reningseffekten. Man har dock stränga regler för rening av avloppsvatten i en markbehandling och exempelvis på bildningsområden för grundvatten är markbehandling inte ett godkänt behandlingssystem.

Skötsel och service

Ett markbehandlingssystem kräver betydligt mindre skötsel och service än ett minireningsverk. Slamavskiljaren bör tömmas två gånger per år. Det lönar sig att göra ett skriftligt avtal om tömningen med ett slamtömningsföretag. Efter tömningen bör slamavskiljaren fyllas med vatten, så att fasta ämnen och fett inte rinner ut och täpper till markbädden och för att marktrycket inte skall rubba slamavskiljaren. Slamavskiljare av plast bör ankras i samband med byggskedet. Justeringen av fördelningsbrunnen bör även kontrolleras några gånger per år, så att bädden belastas jämnt och fungerar så länge som möjligt. Ifall fosforborttagningen sker efter bädden, bör man sköta om byte av fosforborttagningsmedel med några års mellanrum.

En markbädd som är planerad, byggd och skött på rätt sätt har en livslängd på 20 – 30 år. Så småningom kan ändå bädden bli mättad på vatten och ämnen och täppas igen. Man kan lämna bädden på stället och bygga en ny. Om jordmassorna tas ur bruk, kan man sprida dem på egen tomt eller föra dem till avfallsstationen. Fungerande slamavskiljare och övriga delar kan man använda på nytt.